Nu börjar kännas lite vemodigt...nu är det bara 3 dagar kvar tills jag börjar jobba. Får en klump i magen när jag tänker på det....samtidigt som det ska bli otroligt roligt att börja på mitt nya jobb så känner jag mig ledsen över att vara ifrån Lea...buuhuuu:( Men antar att de flesta känner så här....när man väl kommer igång med jobb kommer det här gå jättebra, det vet jag...men just nu känns det i mammahjärtat...trodde inte jag skulle känna så här, men det gör jag...
Och Lea är ju ingen bebis längre utan börjar bli en liten flicka..hon kryper, reser sig upp efter möbler och går själv med sin gåvagn...dröjer kanske inte länge tills hon börjar gå på riktigt:)) herregud vart tar tiden vägen alltså, jag fattar inte att det kan gå så otroligt fort....men det är sååå roligt att se alla hennes framsteg och utveckling för varje dag...hon är så duktig vår lilla dotter <3
Mammas lillhjärta!
Mammas lillhjärta!
Jag förstår fullkomligt hur du känner, vilken separationsångest du har. Du ska ju lämna det allra käraste du har och vara ifrån henne, inte konstigt att du känner dig ledsen. Ni har ju varit nära nära så länge och mammahjärtat lider ju när man inte får vara sin ögonsten nära, förstår precis. O kommer hon sakna mig, kan han ta hand om henne så som jag gör, så kände jag från början för trots allt känner man sitt barn bäst då man är mammaledig. Felix och Tobbe fixade det galant första sommaren jag jobbade och Tobbe var hemma, efter många samtal hem om dagarna och oro insåg jag att de fixade det hur bra som helst utan mig :-) O de fick egna rutiner och en bättre relation till varann och jag fick längta lite, jobbigt och nyttigt. O du kommer ju får världens bästa arbetskamrater som kan trösta dig när allt känns jobbigt.
SvaraRadera